Vi måste i Sverige skapa helt nya kyrkogårdar, kyrkogårdar där levande döda är begravda, en plats vi kanske en dag hämtar upp de döda upp till ytan, dagen då Sverige inser sitt misstag, och förstår vad demokrati egentligen är.

Året är 1944, 20 män står uppradade intill gropen som de med lånad spade själva grävt. En kapten lämnar, före han går, över befälet till en löjtnant. Soldaterna står uppradade, på kommandot -färdigställning- osäkras vapen, blicken riktas mot observationsområdet och vapnet hålls redo för anläggning. ANLÄGGNING!, soldaterna siktar mot målet med fingret mot avtryckaren. EEEEELD!!! 20 mäns inälvor trasas sönder, magsaft läcker ut i kroppen som en direkt konsekvens av att kulan vobblar runt och slitit med sig köttstycken före den kommer ut på andra sidan. Att bli skjuten måste göra ont, speciellt om man överlever. I denna stunden får namnet grop det nya namnet massgrav, om det sker i skottögonblicket eller timmarna före är oklart. Nazityskland 1944.

Jag uppmanar nu det svenska folket att tillsammans upprätta en värdig vila åt de människor vi i årtionden låtit dumpa i svenska massgravar. Människor vi skjutit ihjäl och nu vägrar minnas, med argumentet -allas lika värde-. Ett slagord, extremt kraftfullt som förblindat ett helt folk. Yttrandefrihet, åsiktsfrihet, värdegrund, hets mot folkgrupp. Jag kan hålla med om att tanken är god, rätt, syftet är att faktiskt skapa ett bättre samhälle. Fick vi ett bättre samhälle? Oklart (nej).

När Lars Vilks avrättades i Sverige år 2007 gjordes det som en direkt konsekvens av hans muhammedkarikatyrer. Konsten blev plötsligt livsfarlig och kom sedermera att förpassas till hemlig ort med livvakter dygnet runt. Han kan enligt honom själv inte längre röra sig fritt, varje steg följs av livvakter, varje resa måste ske i hemlighet, varje personmöte är säkerhetsprövat och tänkbart är också att tillsänd post måste kontrolleras av andra före det når honom själv. Är det priset för konsten? Priset för att utmana vårat samhälle? Priset för att han utmanade en av de kulturkrockar som finns?

Lyssna på Lars Vilks i Värvet

När Markus Birro avrättades 2014 gjordes det som en direkt konsekvens av att han var gäst i Radio Länsman, en podcast jag själv lyssnat på och kan hålla med om att den är kontroversiell med enkelspåriga analyser, till höger om SD i invandringsfrågan och kan sammanfattas med att den gör vänstern mer vänster, högern mer mitten och extremhögern mer höger. Birro blev avrättad, inte för att han var en del av podcasten eller stöttade något parti, utan för att han pratade med människor som var kritiska till samhället. Samtidigt kritiserade han islam på twitter. Det måste finnas kritik mot religioner, motsatsen är fanatism. Birro kastades ut från Expressen och tappade jobb, syntes inte längre i rampljuset. Han avrättades.

När Katerina Janouch avrättades 2017 gjordes det som en direkt konsekvens av att hon kritiserade Sverige rent politiskt. Att inte hålla med är en sak, men att avrättas som ett svar på en politisk tolkning får aldrig accepteras. Janouch kastades ut från rampljuset, bokförlag vägrade plötsligt att släppa hennes böcker, böcker som inte ens handlade om politik. Hon beskriver själv i sin bok hur hon tidigare var en del av etablissemanget, nu är hon död.

Vi har också de halvt döda, de skadeskjutna, de man eventuellt kan tänkas ha glädje av inom etablissemanget om läget i Sverige förändras (tänk S helomvändning). Två exempel är Alexander Bard och Ann Heberlein som är minst lika viktiga för en nyanserad debatt, som fortfarande får röra sig i etablerade medier, men med kopplet på. Detta är bara några av de extremt tydliga exempel vi har där en skepsism mot delar av svensk politik kostat människor livet. Människor vi inte längre har med oss idag och listan kan göras mycket, mycket längre.

Vad är då gemensamt för många av de som dödats? En gemensam punkt ser ut att vara just poltisk kritik över hur samhället ser ut. Kritik vars syfte är att få till ett bättre samhälle, utan rasism och jämställdhet mellan kvinnor och män. Att Vilks tvingats gå under jorden är något komplicerat då han har ett pris på sitt huvud världen över, men samhället har misslyckats när det också finns människor i Sverige som önskar hans död. I Sverige måste konsten få vara fri utan politiska påtryckningar. En avbildning av en religiös profet måste också få vara en provokation, som i det långa loppet bidrar till att frågan runt islam lyfts upp, så att muslimer och kristna kan leva i harmoni med varann. Att förbjuda konsten är indirekt att säga att harmoni i Sverige är omöjligt, om så är fallet måste vi verkligen ta upp frågan på allvar.

När Katerina Janouch diskuterar svensk politik i utlänska medier skall hon inte kritiseras för att hon förstör sverigebilden, särskilt inte när hennes mest uppmärksammade kritiker Stefan Löfven kort tid efter erkänner problemen hon tidigare påtalat och blivit kritiserad för.

När Marcus Birro diskuterar politik med sverigedemokrater gör han det i en demokrati. Ett land som förbjuder människor att prata med andra människor är illa ute. För den som tänker steget längre kan också förstå att 15% av sveriges befolkning inte har en febless för SD, det är just förekomsten av lustmorden som får folk att vända sig dit, en plats där frågor kan diskuteras utan att bli avrättad. I det långa loppet vill nog ändå majoriteten tillåta en organiserad invandring till Sverige, man vill hjälpa människor som har det svårt, man vill vara med och bekosta sjukvård och skola, vi är i grund och botten ett socialistiskt folk, många vet inte ens om det.

Vi måste i Sverige skapa helt nya kyrkogårdar, kyrkogårdar där levande döda är begravda, en plats vi kanske en dag hämtar upp de döda upp till ytan, dagen då Sverige inser sitt misstag, och förstår vad demokrati egentligen är.

Var drar man gränsen för återuppståndelse? Det gör vi vid ren rasism och nazism. Att utmåla de avrättade som rasister och nazister vet mycket lite om vad detta innebär. En politisk kritik eller opinionsbildning får aldrig jämföras.

Sveriges största problem genom tiderna är inte SD, det är att människor tvingas till SD för att diskutera hela sveriges politik. Med en öppen debatt kommer folk också själva att välja att gå till S, V eller M, en stängd debatt kan inte leda till annat än motreaktioner. I år, 2018 går vi in i ett nytt Sverige, ett Sverige 2.0 där de som är kloka nog inte bara hänger i de gamla S och SD-tågen, man skapar sina nya partier. Jag älskar nya initiativ. Och när hör vi de muslisma rösterna i ett muslimskt parti i vårt demokratiska samhälle?