Det var många som slet hårt för att få Eliasson sparkad som rikspolischef och när man lyckades slutade det med att han bara fick jobb på en annan myndighet. Det tycks inte bättre än att myndigheterna han arbetar på också hamnar i söklyktans ljus, varje gång.

Dan Eliasson tycks alltid vara på fel plats vid fel tillfälle och allt som oftast står han handfallen när någonting händer. Han pratar som regel mer än han uträttar. Tjatet om att få ordning på brottsligheten och den ökade gängkriminaliteten hjälpte inte och har snarare förvärrats under hans tid som rikspolischef. Efter att han kastade om hela polisorganisationen kom han att kritiserats hårt, både internt men också av väljare. Man kunde höra glädjeropen susa genom Sverige när han till slut fick sparken. Kort därefter fick han istället jobbet som generaldirektör på MSB. Ingen förstår hur det gick till.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har så länge jag kan minnas varit en anonym myndighet som arbetar i bakgrunden. Kort efter att Eliasson tillträdde hamnade de för första gången i det stora rampljuset i samband med sin broschyr "Om krisen eller kriget kommer". Jag tänker ofta på om detta snarare var ett politiskt drag avsett att gynna Socialdemokraterna snarare än att faktiskt hjälpa Svensson. Nog om det.

Branden

Nu i juli blossade den största skogsbranden genom tiderna upp i Sverige, trots att vi redan 2014 hade en storbrand där politikerna pratade om vikten av att ha ett fungerande samhällsskydd och människor som är redo att rycka ut. Detta hade man tydligen glömt bort och istället tvingas Sverige hämta hjälp från grannländerna, Italien och Polen för att få kontroll på situationen. Att Danmark och Polen ens bryr sig att komma efter all smutskastning från svenskt håll begriper jag inte.

Politikers fel skall under alla omständigheter kritiseras, det är väljarnas skyldighet och driver landet framåt

Så vad blir folkets dom mot regeringen och Dan Eliasson senare efter elden lagt sig och vi börjar utvärdera insatserna? Kostnaden för den förra branden uppskattades till över 1 miljard kronor, ett brandflyg (som nämns i debatten) kostar runt 50 miljoner (?) och man kunde samtidigt använt en stor del av pengarna på försvarsmakten. Lägg till notan för denna branden, var det då värt att snåla eller hade det varit bättre att arbeta proaktivt? Mer pengar till försvarsmakten kunde istället användas till att reducera kostnaderna för branden genom ett kraftfullare släckningsarbete. Min önskan är att ibland låta mig överraskas över hur väl man löser olika situationer. Nu ser istället varje kris ut att lösas i panik av reaktiva politiker. Hundra kronor på att man kommer öka brandberedskapen de kommande året. Hade det varit bättre med andra politiker? Antagligen inte, branden hade varit enorm också med Moderaterna. Problemet är att det alltid slutar såhär, oavsätt vilka politiker som sitter vid makten. Politikers fel skall under alla omständigheter kritiseras, det är väljarnas skyldighet och driver landet framåt.

Kritiken kommer antagligen vara hård mot regeringen och MSB, den socialdemokratiska valkampanjen lär ta en del stryk. Dan Eliasson är sedan tidigare hårt kritiserad efter sin tid som rikspolischef och kan omöjligt få lika många chanser till på MSB före han ryker. Jag tror inte det räcker med denna branden för att han skall tvingas avgå, men han är redan en bra bit på vägen. Några felsteg och broschyrer till, en brand och en lägenhetsaffär och han är borta som generaldirektör för MSB. Frågan är bara om han hinner allt detta före valet den 9:e september.

Extern länk: Lars Vilks - Brandpolitiken

Extern länk: Dagens samhälle - Elcyklar och utredningar släcker inga skogsbränder

Extern länk: Katerina Magasin - I nöden prövas manligheten