Den extremt starka drivkraften att röra sig i grupp, göra rätt, vara mot det onda och tvinga människor att lida för sina synder skadar bilden av sig själv som grupp snarare än att påvisa strukturellt barnahat.

Vi luras i Sverige av att viljan av att göra rätt alltid är gott. I sin eviga strävan mot rättvisa, människovärde och jämställdhet är alla medel tillåtna. Hela sveriges befolkning har blivit aktivister där många går ut och tar avstånd till saker ingen någonsin efterfrågat. Till och med kända politiker går ut och tar avstånd till alla möjliga frågor utan att någon bett om det. Vad är det som får så många att känna behovet av att ta avstånd från rasism, mord, våldtäkt eller den dåliga maten på äldreboenden? En normalt funtad människa kan redan i förväg förstå att detta är någonting som folk flest är emot. Bara på dagisnivå måste man tala om vad man tycker om ickefrågor som favoritfärg eller skostorlek. Missförstå mig inte, jag jämför inte mord med färgen grön.

Satiren vs tolkningsföreträdet

Idag möttes jag av faktumet att ett drev satts igång med bakgrund av låten Knulla barn av Mr Cool. Bakom står komiker som sedan länge haft ett lite mer vågat uttryck, satir kombinerat med orädsla. Simon Gärdenfors satt i rättegång mot ryska staten efter att han och Frej haft en bögklubb på ryskt territorium medan Anton Magnusson och Armann Hreinsson rör sig i de råare delarna av humorsverige. Skämten är ofta hårdare och kan i fel kontext uppfattas som rasistiska, men man klarar sig från spöstraff, troligen på grund av att Petrina Solange är en del av denna skånska humoreliten (eller för att Armann som han själv beskriver, ser ut som en serb). Petrina knockar de flesta i tolkningsföreträde (vänsteraktivistretorik, jag vet) i och med att hon är både svart och gay. Men det är inte därför man klarar sig från aktivisternas skampåle, man klarar sig tack vare att publiken vet att det är ett angrepp mot Petrinas person och ingenting annat. Det finns vänskaplig kärlek bakom som aldrig kunnat existera om det legat en sanning bakom skämten. Bara i Malmö klarar man av det som resten av Sverige inte klarar av utan att få panik, i rätt kontext fungerar allt. På samma sätt lyckas Jonatan Unge skoja friskt om hur "tjejer är" i Lilla Drevets livepodd i Malmö, trots att publiken bestod av en politiskt riktig tygpåsevänster vars grundläggande principer är att alltid ta avstånd. Om temat istället handlar om sex med barn kan jag inte tolka det som annat än att folk är osäkra på om det finns ett etablerat barnahat i Sverige som i så fall måste stoppas. Missförståndet uppstår när drevarna inte förstår att också avsändaren äcklas av låten, det är hela syftet.

Satiriker driver med tabubelagda ämnen, satir du sett och hört på SVT och SR är inte satir, det är medvindsriktade skoj (skoj = tråkigare humor än ett skämt). Simon Gärdenfors, Armann Hreinsson och Anton Magnusson driver en ren satir i en lek med ord. Ingenting tyder på att någon av dessa tre män har att göra med relationer till barn. Man är så självsäker på sin sak att texterna klarar av att existera. Risken att någon skulle lyssna på låten och bli påverkad att inleda en relation till barn känns högst otroligt.

Mr Cool - Knulla barn

Aktivisterna vs föremålet

När aktivister i Sverige idag fick nys om denna låten tack vare Cissi Wallins instagraminlägg börjar folk ta avstånd till texten på flera håll (det känns orimligt att melodin är stötande?).

Cissi Wallin instagram

Cissi Wallins avsky mot texten

Bland kommentarerna är majoriteten starkt kritiska mot barnsex.

Godhetens krigare

Majoriteten av följarna tog avstånd

Givetvis tar man avstånd för att man vill brotta ner det onda, men detta är en så pass självklar fråga att man som normalt funtat medborgare vet exakt var man själv och alla andra står. Om man inte förstår att det svenska folket själva kan förstå detta kan borde rimligtvis ha stora problem att lyckas trampa igång en cykel. Jo, dessa människor vet såklart att sex med ett barn inte är socialt accepterat i Sverige. Så vad vill man då uppnå? Varför sätter man ännu igång ett drev i en självklar fråga? Handlingen är redan förbjuden, vi ser ingen ökad acceptans i samhället, ingen av komikerna har ett intresse av att öka acceptansen eller skapa ett barnahat (eller ens kvinnohat). Vi kan därför förstå att det inte är handlingen som är problemet, det är orden. Även en 15-åring kan ta in texten utan att bli ärrad för livet, däremot kan texten precis som filmer och spel få stämplat en åldersgräns. Är det alltså en åldersgräns vi önskar för att inte barn under 15 år skall ta del hemskheter? Ja kanske, men det har ju youtube redan ordnat genom att dels varna för stötande innehåll men också kräva att du är inloggad på ett konto där du är över 18 år.

Facebook med varierad godhet

Ironiskt nog "bekräftas barnahatet" av två manliga podcastlyssnare som inte tar jättehårt på faktumet (i linje med mig).

Vi ser ingenting annat än medhållsaktivism. Målet tycks vara att ställa människor vid skampålen vilket inte är särskilt konstruktivt. Som aktivist kan man istället kämpa för frågor som ännu inte betraktas som självklarheter i vårt samhälle. Om vi utgår från att varje människa i Sverige är del av en större struktur (patriarkatet om du så vill) behöver du inte gå längre än till dig själv. Var ärlig mot dig själv, hur mycket mer vill du ligga med ett barn efter att du hört låten? Du är inte mer unik än att majoriteten känner samma som du. Har då Mr Cool lyckats med sitt syfte? Kanske slåss ni för samma sak? inte vet jag, jag bryr mig inte

För den som klagar på att barn kan höra låten har antagligen aldrig hört talas om pornhub.com (eller polisens förundersökningsprotokoll på flashback). Det är inte heller lämpligt för barn. Dessutom måste du aktivt söka efter artisten på spotify (låten går inte att söka direkt), den spelas inte heller automatiskt om du inte lagt till den i din playlist (sorry Skäringer).